Reglerna
“Martin Hellström har läst en genial bilderbok om orättvisa.”
“… Josephine Ekdahls illustrationer skapar inte en Lindströmsk ambivalens mellan det som sägs och det som ses, utan förstärker det härliga i leken som berättarjaget beskriver. Håret böljar över sidorna och barnens förtjusning i att kamma, borsta, spruta vatten med vattenflaskan och snurra på stolen, framstår som lika självklar som viljan att leka i Adbåges grop…
Louise Ragnartz nöjer sig inte bara med att gestalta glädjen i en av förskolans lekar – något som man annars ofta ser i bilderböcker för barn på just förskolan – utan låter berättelsen byta riktning genom att de vuxna bryter mot reglerna för frisörfredagen. Det är skickligt, liksom förmågan att skapa en stark känsla av orättvisa hos barnen, och en övertygelse om att barnens misstänksamhet stämmer. Det är barnen som berättar och därför verkar det logiskt att de vuxna blev så sugna på att själva snurra på stolen att de var tvungna att ta den…”
ur BTJ-häftet nr 19, 2024, Ulrika Ekelund Andersson
(helhetsbetyg 4: mycket bra)
”Reglerna sätter fingret på barns och vuxnas olika sätt att vara och vem som har makten. De vuxnas regler ställs mot leken.
I både text och bild finns samstämmigt ett uppfriskande och konsekvent barnperspektiv. Barnen är kompetenta subjekt som betraktar de vuxna. De resonerar och försöker hävda sig. Både vuxna och barn skildras med humor och sympati. De trötta pedagogerna verkar mest längta till kafferasten och inte undra på det då barngruppen tycks oändligt stor.
Texten imponerar med sin självklara stämma och illustrationernas dynamiska kompositioner höjer spänningen. Reglerna är ett mycket lyckat samarbete mellan illustratören och författaren.”
“…en nyutgiven bilderbok om lek och att utmana regler.
Reglerna handlar om en grupp barn på en förskola. Det är fredag och fredagar är veckans bästa dag, tycker barnen. Varför? Jo, för då får de låna en av förskolepersonalens snurrstolar från deras kontor. Stolen passar perfekt till att leka frisör med och det är just det barnen gör varje fredag. Det är den bästa leken som finns! Alla har olika hår, både barnen och personalen, och var och en måste få en frisyr innan leken är slut. Sådana är reglerna. Men just denna fredag tar förskolepersonalen tillbaka stolen in på kontoret innan leken hinner ta slut. Barnen protesterar. Personalen bryter ju mot reglerna! Men de vuxna har kommit på att frisörleken riskerar att sprida löss. Vad ska barnen ta sig till för att lösa detta?
Detta är en rolig och snillrik bilderbok om makt och motstånd. Den skapar sannolikt igenkänning hos barn, men även för den vuxne läsaren finns det humor i berättelsen och i illustrationerna. Jag tycker om sättet som illustrationerna skildrar olika sorters hår. Mångfald finns det gott om här. Även allvaret och engagemanget i leken är härlig att bevittna, och genom det får barnperspektivet verkligen komma fram. “
Linneas bokhylla:
“Min treåring blev stormförtjust i ”Reglerna” av Louise Ragnartz & Josephine Ekdahl (utgiven 2024 på Pulpo Publishing). Roligt, eftersom mitt äldre barn blev lika stormförtjust i Ragnartz tidigare bok ”Biet Boel vill ha eget rum”.
”Reglerna” utspelar sig på en förskola där barnens påhittighet och leklust utmanas av de vuxnas fyrkantighet. Fint illustrerat med ömsom färgsprakande, ömsom grått och trött. Kanske en liten insprängd samhällskritik i hur barngruppen tycks oändlig och pedagogerna pressade. Passar nog bäst barn i åldern 3-5 men som alltid kan även yngre och äldre läsare fångas.”
Biet Boel vill ha eget rum
Feelbadbibliotekarien:
“Boel tycker det är himla stimmigt i kupan. Det arbetas överallt och hon är så trött på att få honung i pälsen hela tiden. Liksom Virginia Woolf vill hon ha ett eget rum där hon kan få vara ifred, i lugn och ro. Och jag älskar att Boels rum ser nästan på pricken ut som Virginia Woolfs riktiga! Tack för en alldeles ljuvlig bok, så underbara illustrationer av Emmelie Salomonsson.”
Lohrs Pocket MedMera:
“Biet Boel har tröttnat på allt stök och surr i bikupan, hon vill ha ett eget rum! Denna roliga och fint illustrerade barnbok lyfter ämnen som många barn nog kan känna igen sig i, nämligen att man ibland vill få bestämma själv, eller bara få vara ifred. “
Matilda Nilsson, BTJ-häftet nr 3, 2024:
(Helhetsbetyg 4: mycket bra)
“…Virginia Woolf belyser vikten av pengar, utbildning, förebilder och utrymme för att ge frizon åt kreativiteten. Biet Boels rumsönskningar liknar mer ett barns förväntningar på att slippa dela bo med sitt syskon, en berättelse som många barn kan känna igen…”
Linneas Bokhylla:
”Drömmen är ett eget rum - att få vara lagom ifred och odla sina intressen. Denna parafras på Virginia Woolf har lästs i princip varje kväll sedan jag fick hem den. Troligen väcker den eftertraktad igenkänning hos min femåring som tidvis vill fly undan sitt efterhängsna, yngre syskon. Sista bilden på massa bin som ägnar sig åt sina individuella hobbys har väckt särskild fantasi och vidare samtal…. Sammantaget jättefin barnbok, både själva grundhistorien och de vackra illustrationerna. Gillar också hur den lyfter fram vikten av att vila. När arbetsbina surrar utanför fönstret kan Boel ha ett behov av en tupplur och det är ok. Boken passar nog bäst barn i 3-6-årsåldern men kan kanske också tilltala de som är lite äldre och vill läsa själv.”